2014-06-26

Solitude



Så jag spenderade två dagar på landet.
Det kommer nog alltid vara lite såhär; jag måste leva delar av mitt liv i ensamhet/
med mina närmaste kära ute i skogen.
Som om batterierna laddas maximalt efter några dagars solitude.
Så hursom; me n Läsk packade in oss i bilen och åkte hem till M&P,
som förövrigt är ute i världen och vandrar.
Spenderade två dagar med att hänga med sis, gå i skogen, bada, äta upp oss
och se massa knasig film samt garva och gråta till Derek
(som Läsk sa, detta kan nog vara det bästa han gjort).

Spenderade en afton med att gå en av mina favoritturer ensam genom skogen.
Alla dessa gånger jag färdats denna sträcka och funderat över livet går knappast att
räkna sig till. Sex kilometer senare brukar livet oftast bli en smula klarare.




Mitt favoritbrott, fyrkanten.
Växte smått upp i detta vatten.


I mammi och pappis trädgård sattes för några år sedan en bondpion ned.
"Vars är dendär pionen som luktar snus?!?"
Frågade Läsk mig straxt innan vi skulle
återfärdas till la stada.
För den doftar verkligen snus. Precis i Läsks smak I guess.
Bondpionen är självfallet från mormor, vem annars lix?!


Mitt liv vore fett mycket tråkigare utan dessa två.
Jag är en lyckligt lottad Idis som har Läski och världens finaste sis i mitt liv.
(Läski betyder förövrigt änka på Soumi, crazy; innit?!)



Badade i skogssjön som vi älskar två gånger på en dagis.
Alex pratar alltid om hur jag ska köra på mind over matter,
och denna gång drog han även kortet; tänk på buddhistmunkarna
som tänder eld på sig
själva 
och
härdar
ut
ända
in
i
döden.

Jag tänkte mest bara, fucking hell
 och kastade mig i kylan efter typ tio
minuters tvekande.


Sjukt konstigt att komma tillbaka till civilisationen efter två små dagar 
i grönskan. Glömmer bort att det finns människor runtom mig, och vevade ned
rutan då Läsk körde hem mig, och sjöng med till The Band på högsta volym. 
That´s my life at it's best. 
Roadtrip och musik. 

Next time I'mma talk some more bout em' plants.
But for now; Heippa ystävät
(hejdå vänner a la Soumilaiset!)

2014-06-22

En glimt av min trädgård, och av mig



Serri, serri så hinner jag inte med just nu.
Mamma säger att växterna ute på landet dör av längtan efter mig;
men jag kan faktiskt inte vara på 30 places at once.

Mycket som händer i livet vilket gör att jag bara vill skapa.
Har börjat skriva igen; älskar när jag börjar skriva,
men det resulterar ofta i sömnlösa nätter med glimtar av tårar och skratt.
I'm a woman of thousand faces.
Och det bästa är att jag helt gått över till att skapa texter på engelska.

Nåväl; för att återgå till trädgårdsskapandet; så har jag tappat bort min trädgårdssax.
Perkele, satana, voi, voi säger denna finska kvinna till detta.
Som tur är hade jag en annan sax, som är femtio gånger mer otymplig.
Klämde lillfingret nyss och kan nog vänta mig ännu en blånagel
denna sommar. Aj.

Jag och P hittade en gammal skabbig resväska i hans grovsoprum;
man kan plantera i näääästan allt! Bara man vill lix.
Trendsetting for life.


Absolut, det är ett kaos. Men jag har bara bott här cirkus en månad,
och mördarsniglarna arbetar mot mig.
Försökte snacka med dem och be dem dra, men mnja...


Stolar och bord från min släkt.
OMG ibland inser man hur sjukt lyckligt lottad man är i denna
stora, bullriga och förvirrade värld.
Tack till alla som tar hand om mig (ja, jag är oerhört sentimental förtilf.)


Tomaterna kommer både här och var.
Detta är Tiny Tim som jag fick av en klasskamrat.
KICKASS skare bli att terra denna.


Nu väntar en veckas frihet från arbetet, aaa alltså efter arbetspasset i aften dårå.
Jag och A ska unna oss några dagar on the contryside. 
Skapa, studera mattematik och kolla in alla serier vi missat 
nu när vi no longer live as a couple.
A skapar en bok, jag skapar förhoppningsvis spoken word;
om någon var nyfiken på vad vi har för oss. 
Just, jag ska skapa två nya klänningar osså; dvs sy upp två nya alster
så mina ben syns, och så det ej ser ut som jag har på mig en potatissäck ^^

Lev väl och kom ihåg att älska varandra,
när som kan våra liv ta slut
so keep you´r loved ones close.
 

2014-06-12

På tal om allt otippat som sker mig här i livet



På nationaldagen hade mammi förberett mig på en tidig morgon.
Det lät typs såhär kvällen innan
när jag och Läsk var över för att plocka hem hans fåtölj från deras vardagsrum;
och så är du vaken imorgon innan nio när jag ringer!
Okejski sa Idis som alltid när mamma säger saker och ting med bestämdhet
(detta är dessvärre en sanning med modifikation).
Nåväl, åttaisch vaknade jag och kunde icke sussa en sekundis till.
Mamma ringde straxt därpå och bad mig vara redo för äventyr a la tio-tiden isch.
Loppisrunda och firande av fantastisk kusin stod på dagens schema.
Och inte kunde jag väl i min vildaste fantasi föreställa mig
att jag skulle hamna i en fantastisk
trädgård i samband med detta.
För på loppis-stop nummero dos (två på español)
bodde en dam med sin man och i sin trädgård hade de byggt
en fantastisk oas med massvis av små olika rum med konstinslag här och vars.
Idis smak på pricken!

Jag gick runt och njöt i cirka tjugo minuter och glömde således helt av att cheeecka in loppisen.
Lika bra det, jag har ändåså en massa prylar alla redan.



En liten bananplantan på tre år huserade i deras växthus.
Får mig osökt (nej inte osökt helt jäkla naturligt äre) att tänka på min
bananplanta vid namn Ole (döpt efter Lisis galna hyresvärd i Köpenhamn)
som kom i min ägo genom Dan,
en av rektorerna på min gamla gymnasieskola.
Ole dog dessvärre i mitt fönster och det enda som finns kvar av honom idag
är en dikt jag skrev om sorgen efter hans död, men detta är cirkus sju år sedan nu
så jag har nästintill kommit över det hela.

Tackade därefter så hjärtligt för titten och som av en händelse hade jag en piri piri
chiliplanta med mig i bilen, varpå denna fick bli kvar i denna magiska trädgård, som
ett litet minne av mig. 


Väl hos min kusin inmundigades mat i trädgården
och min fantastiska niece kom dit.
Emilia är nu över året och går som om hon aldrig gjort något annat.
Fantastiska unge!


Jag själv hade förövrigt på mig gamelmormors klänning denna sjätte juni.
Bär den alltid vid speciella tillfällen och känner mig alltid lika stolt och vacker
då jag får ha en del av hennes arv på mig.


Livet är snurrigt och fullt up at the moment.
Pytsar ut plantor till höger och vänster då varken jag
eller Läsk har tid eller rum för alla
små skönheter jag dragit upp.
Idag kom min vän Hussein över och adopterade en
sötig liten planta vars frön kom till mig från Brasilien.
Imorgon ska min bästa Finska ystävä (vän) få adoptera några till chilis,
dethär med att dela med sig är en väldigt bra grej om ni frågis mig.

Justdeja, världens bästa grej har hänt;
jag har börjat öva Finska med Pasi (min finska ystävä alltså)
och i Juli åker vi en vecka till Helsinki!
Är så lycklig så jag nästan kan börja gråta över detta.
Ska åka kotin som man skulle sagt på finska (koti=hem).

Puss&kram&hejskipejsk på er alla sötnosar!