Kissemissar!

Ville bara säga att en sjukt bra sak verkar ha hänt detta 2013.
Min kissekattallergi verkar ha lugnat ned sig riktigt ordentligt.
När jag var i Malmö och bodde hemma hos gullekatten William, (som hans matte Lisa räddat från ett ganska miserabelt liv bland smuts, elände och sjukdom), så kunde jag vara där i flera dagar utan att det började klia på mig. Lite nysande kan jag lätt stå ut med, så länge eksem och kliande inte tar över min kropp!

Jag har alltid tyckt mycket om katter (min bästa vän när jag var liten var lätt min katt; Katten Janson!), och om möjligheten att adoptera en spilevink någon gång i framtiden nu verkar bli möjlig igen så finns det nog knappast ord för hur fint det skulle kännas i mitt lilla kissekatt-hjärta. Hursom, jag vågar inte ropa hej än på ett tag. Men ska se till att utsätta mig för mycket mer frekvent häng med Kittie och Willma som bor ute hos mina föräldrar, samt min nära vän Toras galna små tjejer Nelly och Elsa, som jag ju också är mat och städvakt till då Tora far ut på tur.

En till bild på sköningen William, eller Willman som han ibland kallas,
för att han just är så himlarns skön!