Idag tänkte jag skriva om något helt annat än växter, ändock ett av mina stora passioner här i livet; musik. Här i bloggen har jag tidigare skrivit om att man gjort experiment där någon slags korrelation mellan växters mående och vilken musik som spelats för dem uppvisats, detta är dock inte vetenskapligt bevisat skall understrykas.
Här kan du läsa mer om experimentet där Black Sabbath anses vara finemang för växtligheten. För min kära mormor och alla andra som föredrar att läsa på svenska så kan man kolla in Elin Unnes som skriver några kloka och tänkvärda ord kring detta :)
Jag tänkte hursom återknyta detta till att jag för några veckor sedan var på besök nere i Malmö för att se mitt absoluta favoritband, Sigur rós. Bandet är från Island och namnet betyder seger rosen. Se, redan där en återkoppling till blommor och blad ;)
Sigur rós har varit mina stora hjältar sedan 2006 då jag sprang in på en av deras konserter på Roskilde festivalen. Dessförinnan hade jag bara lyssnat på några få låtar, men därefter blev jag hooked och så snart jag kom hem från min Danmark-vistelse beställde jag alla deras dittills fyra släppta skivor.
Von, Àgætis byrjun, ( ) och Takk.
Hösten tvåtusenåtta tatuerade jag in en figur ifrån deras artwork till skivan Àgætis byrjun på min högerarm. Àgætis byrjun är isländska för; en ny början.
För mig är det i princip omöjligt att beskriva hur det var att se dem nere i Malmö den tjugosjunde november. Sigur rós är sannerligen en helhetsupplevelse. Visuellt är de fantastiska. De två första låtarna hade de en genomskinlig projektorduk framför scenen där de projicerade olika mönster, såsom bilden ovan visar. När projektorduken fallit spelade de upp olika konst-projektfilmer på väggen bakom sig. Sångaren Jónsi höll ut en ton i säkert fem minuter vid slutet av en låt. Jag tänkte bara, snart svimmar han. Men icke!
Tårarna var nära många, många gånger.
Allt var bara så otroligt vackert.
Konserten åkte snabbt upp på min topp tre konserter i mitt liv, såklart som nummer ett.
(Tidigare har jag sagt att Basement jaxx på Roskilde 2007 är en av mina bästa konsertminnen och upplevelser, men härmed omvärderades detta.)
Sigur rós gör nästintill alltid ett konstprojekt utav sina musikvideos, eller extra projekt såsom denhär kortfilmen i och med sina skiv- och filmsläpp. I denna kortfilm är Adian Gillen, som jag efter att detta år ha sett Queer as folk med min älskade vän Håkan under flera serie-måndagars tid, fullkomligt älskar.
Anyhow, kan det vara så att mina växt-vänner mår så bra och växer så flitigt här hemma på grund av att dessa isländska genier frekvent spelas i mitt hem? Eller är det Alexanders små inslag av black metal och hårdrock som gör att de lever vidare?
Säg det, den som vet.
Jag är hursom en lycklig Idis som har Sigur i mitt liv <3
Ha en superb dag, helg och om vi inte hörs dessförinnan; GOD JUL! :D
Puss&kram&hejskipejski!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar