Femtio plantor till.

I söndags spenderade jag ytterligare en söndag på landet.
Vinterförberedde lite  i min trädgård och plockade in några plantor ifrån sommarstugan, som icke är uppvärmd, till mamma och pappas hus. Mitt gamla rum får verka som växtrum såhär års. Perfekt med fönster i söderläge, chiliplantorna älskar det. Drygt femtio plantor huserar i mitt gamla rum detta år. Min växtpopulation växer stadigt till sig för varje år måste jag erkänna. Om det skall fortsätta i denna takt behöver jag nytt boende med åtminstone balkong ASAP!

Flyttade in en trappstege, som jag fick av mormor och morfar i somras, och fyllde den med växter!

Blev lite sugen på att ha den hemma i lägenheten, men får nog inse att den int får plats.

I söndags fick vi också besök av en älgfamilj. Älgkon stod uppe i skogen och gömde sig medan hennes två kalvar betade på ett av våra gärden. ( Kanske hade de blivit bortskrämda från sina vanliga domäner såhär i jakttider.. )
Stod och spanade på dem länge, väldigt mäktigt att se så ståtliga djur på nära håll.
Efter några timmar lunkade de, mätta och belåtna iväg igen.
Får hoppas att den lilla familjen klarade sig undan jägarna!
Oerhört suddiga bilder, men lägger upp lite älgkalvbilder här ändå!

Spenderade även gårdagen med studier och lite pyssel ute i skogen.
Täckte odlingar med hö och byggde någon slags, mycket enkel, matbehållare för fåglar.
Vandrade in bland några granar bakom mina föräldrars hus och hittade en slags oas mitt i skogen. Där stod ett fantastiskt vacker dött och ihåligt träd samt var fullt av lönn löv på marken, mitt i barrskogen. Bakom det fantastiskt vackra trädet gömde sig en gammal övergiven jordkällare som jag svagt minns mig ha sett tidigare.
Vackert men ändå kusligt mörkt på samma gång. Kändes som att denna plats skulle kunna tjäna som en perfekt plats i en kuslig skräckis.

Summasummarum, jag älskar att vara i skogen. Igår var det som världens storm. Då jag satt inne vid köksbordet och studerade kändes det halvt om halvt som att huset skulle blåsa omkull. Löv och prylar flög omkring i trädgården med all världens kraft och till och med en fågel hade gömt sig i en buske intill huset för att söka någon slags lä från stormen, verkade det som. Hen satt där i flera timmar faktiskt. Men, när jag kom in i skogen till denna oas var det alldeles vindstilla samt fantastiskt ljus som bröt mellan trädkronorna. På något sätt glömmer jag helt av att det finns en stor och bullrig värld utanför skogens ramar då jag befinner mig mitt ibland träden. Fantastiskt meditativt.
Funderar på om jag ska försöka släpa med mig en bänk bort till det döda trädet och den gamla jordkällaren för att då och då unna mig stunder av filosoferade här i min nyfunna skogsoas.

Tills nästa gång, sätt ett frö!
Eller varför inte byta en växt med någon utav dina vänner?
Plantor är till för att delas, spridas och glädjas av!

So long!